Jag tänker på hur töntig man är ibland och hur skönt det är att inte bry sig..

Ett tönt minne från festen i lördags. Jag Emma och Marie hade förfestat i stugan och skulle ansluta oss till surfarna på Majas. När vi kommer är det fortfarande middag på gång där inne och de har byggt om hela stället sedan vi var där sist, så vi hittar inte dörren. Det kändes rätt töntigt att gå fram och tillbaka utanför Majas fönster och leta efter dörren.
När vi väl hittade dörren så var den längst fram. Med längst fram så menar jag åt det håll där alla tittar, för det visades surffilmer. Emma och Marie vägrade bestämt att gå in. Jag som tyckte att det var värre att stå kvar utanför som ett fån än att gå in framför alla människor (dessutom hade ju alla killar sett en med en gång), öppnade dörren. Emma och Marie tryckte bestämt igen den. Ett hysteriskt fnitter. För inte nog med att vi stod där utanför och inte "vågade" gå in, vi hade öppnat och kikat in och sedan inte vågat gå in. Marie började röka för att ha en anledning att stå kvar där ute. Dörren öppnas bakom oss och bartenden sticker ut huvudet och frågar om vi inte vill komma in. Vi ler trevligt och förklarar att nej nej nej, vi står och snackar lite. Vi kommer in alldeles strax. Sedan stod vi där i ytterligare några minuter tills vi hörde applåder och folk började röra sig mot baren för en öl paus. Då slank vi obemärkt in..

En annan töntig sak var när jag köpte en stor och jättegod smörgås tårta och upptäckte att den var full med lök. Jag avskyr lök. Emma och Marie bad att få smaka "för att den såg så god ut", sedan smackade de överdrivet och bestämde att det inte var någon lök i tårtan. Tjo pyttsan. Fånig är jag, men inte skapar jag löksmak på en god tårta helt i onödan. Men Emma och Marie tittade på varandra och skakade på sina huvuden. Haha, då känner man sig rätt töntig som är så kräsen.