Här har man bara slappat, käkat godis och pratat i telefon en hel dag. Snart kommer Emma och därför måste jag gaska upp mig, ta en dusch och städa lite.

Jag längtar så ofantligt mycket till skolslutet. Inte för att skolan är tråkig eller för att jag är trött på mitt liv. Jag längtar för att jag inte har något att se fram emot. Inget jobb, inga resor, ingenting. Jag kan göra precis vad jag vill. Antagligen sommarjobbar jag, hälsar på lite vänner världen över och pluggar sedan vidare, men jag skulle precis lika gärna kunna gå i ide ett år och låta håret på benen växa sig långt.

Min största dröm är fortfarande att fotvandra/lifta. Först Sverige, sedan Sydamerika/Australien. Ingen telefon, ingen dator, ingen riktig dusch förutom de jag lyckas sno till mig på någon camping plats. Inga fylle fester med misslyckade slut, inga förväntningar. Allas oro, var är Linda? Jag är borta!
Tänk att komunicera via långa filosofiska brev. Jag skulle kunna skriva, läsa och njuta av livet.
Precis som det ilar genom kroppen av välbehag och lycka då jag cyklar hem ifrån skolan på kvällarna, trött, hungrig, men ofantligt fri, så skulle den otroliga friheten i att vara borta och inte ha några plikter få mig att rysa. Att campa vid stilla sjöar, bli myggbiten, frysa på nätterna.. tänk vilken sommar!