Jag har ett stort behov att att göra något mer än bara vara. Men det finns ju de som kan stå helt tysta och titta på utan något behov av att lägga sig i. Ibland ska man nog känna sina gränser, men det är hemskt när folk inte syns. Det kan gå dagar utan att jag överhuvudtaget ser några av de i min klass i ögonen. Det är konstigt när man tänker på att jag har minst en lekiton med klassen varje dag.

Hörs man inte så syns man inte. Och syns man ändå så räcker det bara för en stund. Tillslut har alla glömmt att man finns i alla fall.


Jag mår inte så bra idag, jag är trött och lite förvirrad. Ibland känner jag mig så översmart.. och nästa stund så känner jag mig trög. Ibland ställer jag dumma frågor.. som när jag ville ha en bekräftelse på att Verb står för saker man gör. Men de flesta vet att jag fattar snabbt. Pappa har övertalat mig att skita i matten jag får i skolan och börja i en gymnasie matte A bok. Han har rätt, jag har redan gjort all matten man behöver göra i nian det jag gör nu är bara en massa repetion med några få nya saker i. Det är tråkigt, jag vill ha ny svår matte. Jag gillar att lära mig saker.

Jag sa en sak som pappa tyckte var så bra..
han frågade om jag hade tränat något med Joakims styrketränings "sak".
Ja sa att nej det hade jag inte, men att jag kunde i alla fall.
Pappa sa att Joakim var mycket bättre än mig och då sa jag:
Jag skulle lätt kunna bli bättre än Joakim, bara jag hade intresset.


Och nu när jag tänker på det.. så är det lite så hela mitt sätt att tänka på är uppbyggt. Om någon visar mig en ny sak, eller försöker lära mig något nytt, så vet jag att jag kan bli skitbra, bara jag har intresset. Det är därför jag inte är bra på tyska men tycker att det är lätt. ^^

Undra om det är någon som läser det jag skriver :O ?