Det som jag anser vara viktigt är så betydelselöst för andra. Det är bara jag som förstår vikten av mina egna problem. Alla är så dömmande, säkert även jag. Du kan inte se en ny människa utan att få någon förutfattad mening om personen. Jag försöker att inte tänka så, det går ganska bra tycker jag. Även om jag får intrycket av att någon är knäpp så kan jag ändra mig.

Förresten. Förutfattad mening och intryck.. kan man verkligen säga att det är samma sak? Om inte, vad är i såfall skillnaden? Kanske är det så att intryck ger en förutfattade meningar. Förutfattad mening. Vad innebär det egentligen, vem namngav företeelsen?

Jag tror att jag omedvetet tar åt mig mer än jag tror. Saker folk säger som inte berör mig det lilla minsta finns fortfarande någonstans i mitt huvud. Jag kanske blir paranoid en dag. Nej, jag har alldeles för bra fantasi. Om jag först lyckas fantisera ihop ett olyckligt senarie så lyckas jag på något sätt fantisera ett lyckligt och intala mig själv att det är sant.